Elisabets genomförande av projektet känsel.

På den avdelningen där jag gör min VFU går det barn som är 3-6 år gamla. Tillsammans med några av dessa barn har jag arbetat med känsel. Syftet med vår grupps gemensamma planerade aktiviteter är att barnen skall få en enkel uppfattning om sinnet känsel samt relatera till begrepp som rör ämnet så som vasst och mjukt. I Lpfö98 (rev 2010) står det ” förskolan ska sträva efter att varje barn tillägnar sig och nyanserar innebörden i begrepp”. För att fånga barnens intresse har vi valt att planera aktiviteter som är lekfulla och kreativa men ändå med syftet att barnen skall få mer än bara en rolig upplevelse. I Lpfö98 (rev 2010) står det vidare att ”förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära”

Som inledde på mitt projekt valde jag att ställa några frågor till barnen om vad känsel är. En pojke (fyra år) svarade ”om det går sönder, ett glas”. Jag gav honom en följdfråga och bad honom förklara hur han menade varav han svarade att ”ja, det vassa man känner då”. En sexårig flicka svarade på samma fråga att ”det är det vi känner”. Jag fortsatte att fråga barnen med hur vi känner och med vad och varför småbarn stoppar saker i munnen. En pojke svarade att ”bebisar slickar på allt för de har inte lärt sig än att man inte får det”. Då barnens svar var väldigt varierande på varför vi känner, hur vi känner osv. så valde jag att föra in samtalet mer konkret på varför vi känner olika på olika ställen på kroppen och berättade lite om hur huden är uppbyggd med bland annat olikt antal känselkroppar. Jag plockade fram tändstickor som barnen fick använda sig av för att peta på sin hud på olika ställen och se om det kändes olika på olika ställen på kroppen. Ett barn sa spontant ”det kommer att kännas olika för att vi har olika tjock hud på olika ställen på kroppen”. Jag uppmanade barnen att peta längst ut på fingertoppen samt på armbågen för att försöka få dem att känna skillnaden. Jag återknöt sedan till frågan varför småbarn stoppar allt i munnen - jag förklarade för dem att det är på det sättet de känner då deras känselkroppar inte är lika utvecklade, och sitter lika tätt, som på ett äldre barn eller en vuxen.  

Senare samma dag när vi var ute kom en flicka, som varit med och pratat om känsel, fram till mig och bad mig följa med henne så skulle hon visa mig något.  Flickan ville visa mig att hon upptäckte att det kändes olika varmt när hon kände på en sten och på lekstugan (som är byggd i trä). Detta tyckte jag var mycket intressant att hon relaterade detta till känsel trots att vi inte alls pratade om varmt eller kallt tidigare på dagen. När vi efter utevistelsen kom in igen och åt mellanmål valde jag att spinna vidare på flickans tankar om varmt och kallt. Jag lät barnen kring mitt bord (där den nämnde flickan satt) att känna på sina glas (som innehöll antingen mjölk eller vatten) samt min kaffemugg. Barnen fick sedan förklara för mig hur det kändes och jag fick tillfälle att prata mer om känsel och om hur det fungerar med våra reflexer när vi till exempel bränner oss. 

Flera utav avdelningens barn visar stort intresse för läsning och skrivning just nu och de tycker om att arbeta med bokstäver. Jag anammade deras nyfikenhet på bokstäver (med ett naturvetenskaplig tänk) och frågade barnen om alla människor kan läsa. En femårig flicka svarade ”Nej, inte de som inte har lärt sig än, de som är bebisar!” Jag ledde frågan vidare in på hur de blinda läser men ingen av barnen hade några idéer på hur de gör. Jag tog fram en medicinförpackning och visade dem att på förpackningen står det både med text och med så kallad punktskrift. Jag kunde återigen knyta an till att vi känner olika på olika delar på kroppen, och varför, och att det är därför som pekfingret, i synnerlighet, används för att läsa punktskrift med. 

Känselmemory:
Som förberedelse för denna aktivitet valde jag att lägga saker i två icke genomskinniga påsar. I de båda påsarna lade jag ner saker som kändes likadana men som inte alltid var likadana till utseendet. Jag lade till exempel ner pärlplattor i de båda påsarna men den ena var rund till formen och den andra formad som en stjärna. Barnen fick stoppa ner händerna i de båda påsarna och försöka känna sig fram till två saker som kändes likadana. Till en början lät jag dem själva bestämma vad de skulle ta upp för att sedan utveckla detta till att ge dem olika uppmaningar. Jag sa till exempel att de skulle ta upp en sak som var mjuk och en som var hårt eller två saker som var runda men som inte kändes likadana. När barnen plockade upp sakerna samtalade vi om hur de kändes samt att de uppmanades till att försöka förklara känslan de fick när de tog i de olika sakerna. Jag märkte att begreppen mjuk och hårt var lättförståeliga för de flesta medan vasst och strävt var svårare. 

Detta är delar av de saker jag hade till mitt känselmemory. 

Vid några tillfällen under min VFU har jag fått tillfälle att samtala med barnen om känsel och hudens uppbyggnad utan att det var ett planerat tillfälle. Jag har självklart haft nära till hans att prata (och tänka) om känsel då vi arbetat med detta men tycker ändå att det varit intressant att tillfällen har dykt upp. Ett sådant tillfälle var jag när jag läste en bok om solen för några barn. I boken står det bland annat om att solen är en förutsättning för att det skall kunna finnas liv på vår jord men också om vad solen göra med människans hud. När vi kom till sidorna om solbränna och pigment så kände jag mig tillräckligt påläst om ämnet och tycke att det var intressant och roligt att få prata med barnen om detta. 

Utvärdering:
Målet med arbetet känsel var att barnen på min VFU-förskola skulle få en förståelse för sinnet känsel samt kunna relatera begrepp som rör ämnet så som till exempel mjukt och hårt. Jag valde att börja med att ställa frågor till barnen, innan varje planerad stund/aktivitet, för att få en uppfattning om vad de visst om känsel samt hur jag skulle gå vidare. Efter att ha avslutat det lekfullt arbete med känsel anser jag att barnen har fått en större förståelse, för att det är just känsel som de pratar om när de säger att de känner olika saker. Jag har hört barnen samtala, och fråga varandra, om hur saker och ting känns och att de använder ”svåra” begrepp som till exempel vasst och strävt.