tisdag 3 april 2012

Gemensam utvärdering för grupp 1A


Vi har tillsammans utvärderat våra aktiviteter kring projektet känsel. Vi har diskuterat likheter och skillnader med våra aktiviteter och vad vi skulle kunna utveckla om vi skall göra något liknande igen. 

Alla vi fyra i gruppen startade vårt projekt med att ställa frågor till barnen om känsel och gemensamt var att barnen hade svårigheter med att koppla ihop begreppen ”känsel” och att det ”vi känner” hör ihop. Barnen visade stor förmåga på att beskriva hur de olika materialen känns men att detta hör ihop med sinnet känsel var ingen kunskap som de visade att de hade.

Känselmemory var en aktivitet som barnen visade stort intresse för. Många tyckte att det var spännande att få känna i påsarna utan att de såg vad som fanns i. Vi ansåg att aktiviteten var bra planerad och utformad då det gick att variera frågor till barnen om vad de skulle plocka upp. Memoryt var också positivt då vi utförde aktiviteten med barn i olika åldrar, och att barn i olika åldrar kunde genomföra aktiviteten. 

Barnen som var lite äldre tyckte också att punktskriften var intressesant att känna på och att få förståelse för hur blinda kan läsa. 

Vi tror att barnen har fått en större förståelse för sinnet känsel och att de kan koppla begrepp som de möter i sin vardag till känsel. 

Vid framtida naturvetenskapliga projekt som vi kommer att planer kommer vi att intervjua barnen tidigare för att kolla vad de har för kunskaper om det valda ämnet. Med tidigare menar vi 1-2v innan aktiviteten ska utföras för att känna att vi har tid och för att planera en bra aktivitet för barnen med utgångspunkt i deras erfarenheter. Det vore även intressant att prova att göra en cartoon concept med barnen inför en aktivitet med barnen.

måndag 2 april 2012

Inför exkursion

Tappning- Baltiska issjön
Under tiden då inlandsisen höll på att dra sig tillbaka från Nordeuropa för omkring 15000 år sedan bildades en föregångare till Östersjön som kallas för Baltiska issjön. Sjön var en kall och lerig sötvattensjö som till största delen av året var istäckt. Från början hade den sitt utlopp vid Öresund. Inlandsisen var flera kilometer tjock och den tryckte ner jordskorpan några hundra meter. När isen sedan smälte och trycket försvann så steg jordskorpan igen. Det gjorde så att Öresunds botten så småningom hamnade över havsnivån och Baltiska issjöns utlopp täpptes igen. För cirka 11500 år sedan bredde sjön ut sig söder och öster om Sverige. Det har hittats spår som tyder på att sjöns yta vid den här tiden plötsligt sjönk 25 meter. Detta måste ha varit en katastrofal tappning som inträffat enligt forskare. Den Baltiska issjöns tappning har länge varit diskuterad men nu anser forskarna att spår i Västergötland talar om hur och var den inträffade.
Under tappningen kalspolades området och kvar finns hällmarker och blockfält.

Rullstensås
En rullstensås eller grusås är en lång rygg av avrundade stenar, grus och sand som storlekssorterats och avlagrats av isälvar vid inlandsisens smältning.
När den stora isen som var landtäckande började att smälta så frigjordes väldigt stora mängder med vatten som rann över, genom och under isens yta. Under istäcket bildades då isälvar som strömmade och formade tunnlar som mynnade i iskanten. När stenar och grus rullade med i de strida strömmarna slipades de runda. En rullstensås är väl sorterad med det grövsta materialet längst ner och det finkornigaste överst. Ett exempel på en sådan ås är Badelunda-åsen som går genom en del av Dalarna. Hedemora får sitt grundvatten ifrån den åsen.
Åsen är Sveriges vanligaste isälvsavlagring. Det är en långsträckt ryggformad bildning som till största delen består av sand, grus och sten. Ibland förekommer det en mycket grov åskärna med block i den centrala delen. Under högsta kustlinjen (HK) är åsar ofta väldigt stora, de kan vara upp till cirka 25 mil långa.

söndag 1 april 2012

Inför Exkursition


Vad är Biotoper


En biotop är en biologisk term för en typ av omgivning, med naturliga gränser, där vissa växt- eller djursamhällen hör hemma. Biotopens speciella egenskaper gör att vissa organismer trivs bättre än andra och biotopen påverkar därför vilka djur och växter som lever i området. Den grupp av organismer som lever i en biotop kallas dess biocenos. I ett industriellt utvecklat samhälle som Sverige är alla biotoper i någon mån påverkade av mänsklig verksamhet, såsom olika former av industriell verksamhet, åkerbruk, djurhållning, vattenanvändning etc. Ett mycket stort antal biotoper är ett direkt resultat av sådana verksamheter. Exempel på biotoper är äng, lövskog, insjö och hällmark. Med enklare ord är en biotop ett område där vissa växter och djur trivs bättre, som t.ex. älgen i en skog efter en skogsbrand, älgen behöver de viktiga näringsämnena som framställs efter en skogsbrand. Exempel på biotop är: insjö, lövskog, äng osv. en biotop är ett område där vissa djur och växter trivs. ”En biotop är en biologisk term för en typ av omgivning, med naturliga gränser, där vissa växt – eller djursamhällen hör hemma”. (Wikipedia 2012-03-19).

Biotopens karaktär avgörs av abiotiska och biotiska faktorer, dvs. fysikaliska och kemiska förhållanden som vindrörelser, ljus, temperatur, vatten och mineralämnestillgång samt levande organismer som kan vara föda, konkurrenter eller rovdjur. En biotop kan innefatta många habitat för olika växt- och djurarter. (Nationalencyklopedin 2012-03-19)

Skogsproduktion


Kort fakta om Sveriges skogar:

  • Sveriges landareal: 41,1 milj. ha
  • Skogsmarksareal 22,7 milj. ha
  • Urskog: ca 85 000 ha
  • Ädellövskog: ca 150 000 ha
  • Tätortsnära skogar: ca 300 000 ha
  • Kustnära skogar: ca 450 000 ha
  • Virkesförråd:2666 milj. m3sk
  • Årlig tillväxt: ca 96,2 milj. m3sk
  • Årlig avverkning: ca 70 milj. m3sk
  • Genomsnittlig volym på slutavverkningsträd: från 0,20 m3sk i norra Sverige till 0,40 i de södra delarna av landet
  • Genomsnittlig volym vid slutavverkningar: 203 m3sk/ha

Det är viktigt att ha ett långsiktigt perspektiv (50-100 år) och att vi utgår från att klimatförändringar, globaliseringar och marknadsutveckling på ett väsentligt sätt kommer att påverka framtidens skogsförvaltning och skogslandskap.

(Skogssverige.se 2010-03-19).

Skogsstyrelsen arbetar med att bibehållen god miljöhänsyn och till fullo använda och bevara skogens naturliga produktionsförmåga för en hållbar skogsproduktion. De viktigaste områdena för deras arbete är skogsföryngring, miljöhänsyn, beståndsvård och skogsskydd.


Inom ramen för landsbygdsdepartementets övergripande vision: bruka utan att förbruka, har Skogsstyrelsen formulerat sin strategi och målbild för arbete med den hållbart nyttjade skogen. Detta innebär att verka för hållbara produktionsmetoder som ger ökad tillväxt och är förenliga med god miljöhänsyn. Förbättrad skogsvård och minskade skogsskador, hänsyn till vatten samt medverkan vid införandet av nya arbetsformer i naturvårdsarbetet är särskilt prioriterat. Vidare medverka till att skogens möjligheter för hållbar utveckling tas till vara inom arbetet med klimatfrågor, energiförsörjning och ekosystemtjänster.

Föryngra, vårda och skydda menar skogsstyrelsen på är deras uppgift. De största produktionseffekterna uppnås genom att bedriva god skogsskötsel på de stora arealerna, genom att markägare föryngrar, vårdar och skyddar sin skog på ett bra sätt. För att nå en långsiktigt hög och hållbar skogsproduktion måste kvaliteten förbättras inom främst verksamhetsområdena skogsföryngring, beståndsvård, miljöhänsyn och skogsskydd. Strategin anger Skogsstyrelsens ståndpunkter inom dessa områden samt hur myndigheten avser att arbeta för kvalitetshöjning med ett tidsperspektiv mot år 2020 (Skogsstyrelsen 2012-03-19).

Inlagt av: Veronica Widsing


Inför exkursion i maj 2012


Klappersten

Klapperstenar är mindre stenar som slipats och rundats genom friktion mot varandra vid sjö- och havsstränder. Klapperstenar är vanligt förekommande på både väst- och östkusten i Sverige. Ibland samlas dessa stenar och bildar stora vallar på stranden. 

 

Fossil

En fossil är en rest, eller spår, av djur och växter som bevarats i olika typer av sediment eller sedimentära bergarter som avlagrats någon gång under jorden historia. Sedimenten kan förbli lösa men ofta blir det förstenad och omvandlas till bland annat lerstenar, lerskiffer, sandstenar, kalksten eller tuffer. Fossiler kan bevaras på olika sätt som till exempel som försteningar eller avtryck. Det är oftast de mest motståndskraftiga delarna som bevaras. Hos djur är det till exempel skal, tänder och ben. Hos växter är det till exempel sporer, frön, blad och stammar.

De mest kända och spektakulära fossilen är förstås dinosaurier, men det finns fossil av nästan alla typer av djur och växter. Fossilen hjälper oss att förstå hur livet sett ut vid olika tidpunkter på olika platser i jordens historia och hur livet utvecklats genom årmiljonerna. De gör också att vi bättre kan förstå jordens klimathistoria.

De yngsta fossilen är omkring 10 000 år gamla. Yngre och endast delvis omvandlade fossil kallas ibland subfossil. De äldsta fossilen på jorden är ca 3.9 miljoner år gammal och är lämningar efter bakterier från jordens barndom. För att kunna avgöra hur gammal en fossil är kan man ta hjälpa av mätningar av radioaktivt sönderfall. De som arbetar med fossil kallas för paleontologer.



Inför exkursion

Inför exkursionen vi ska göra i Maj fick vi några områden vi skulle skriva om, jag har skrivit om landhöjning, jordmånsprofil, podsolprofil och brunjord.
Landhöjning
Med landhöjning menas jordskorpans höjning efter nedtryckningen under den senaste istiden. Detta sker främst i Norra Europa och i Nordamerika där inlandisen låg tung. När inlandsisen smälte lättade trycket på jordskorpan och landshöjningen tog sin början. Detta mäts i förhållande till havsnivån och för att studera landhöjningens förlopp försöker man datera gamla strandlinjer och mäta deras höjd över havet. Landshöjningen pågår än idag och beräknas pågå i ca 10 000 år till. I Mellansverige är landhöjningen 4mm/år och som störst är den vid Höga kusten där landet stiger 10mm/år. Maximalt har landets höjning uppgått hittills till ca 300m (www.ne.se)
Jordprofil/Jordmånsprofil – podsolprofil & brunjord
Jordmån menas med den övre delen av marken som påverkas av organismer, vatten, vind, klimat och på det viset därmed förändrats i något el några avseende. Med jordprofil menas en beskrivning av jorden i höjdled. Processerna i marken förändrara ursprungsmaterialet d.v.s. berget el lös avlagring. Våra olika jordmånvarianter har vi fått t.ex. genom markprocesser som kemisk vittring av mineraler men också genom utfällning av svårlösliga mineraler som oxider, järn och aluminium.

Genom jordmånsprocesser har olika skikt bildats i marken med olika egenskaper.
Organiskt skikt, material med synliga växtdelar.(O)
Urlakningsskikt, mörkfärgat av organiskt material. (A)
Urlakningsskikt, blekjord.(E)
Anrikningsskikt (B)
Opåverkat skikt.(C)
Underliggande bergsskikt (R)

Med hjälp av skiktens utseende och innehåll av organiskt och oorganiskt material kan man beskriva en jordmånsprofil.

Sveriges vanligaste jordmånstyp är podsol, den utgör ca 70 % av vår yta. Podsol förekommer i kalltempererade fuktiga klimat, oftast barrskogsmiljö. Podsolens skikt består av ett organiskt lager (O-horisonten) sedan urlakningshorisonten (E) och unders en rostfärgad anrikningshorisont (B-horisonten, rostjord) samt det opåverkade underlaget (den ursprungliga jordmånen).
En annan jordmånstyp är brunjord den finns ofta i en neutral el något sur miljö som t.ex. i lövskog och gräsmark. Brunjorden kännetecknas av att de saknar blekjord samt av att de har en djup A horisont som genom markdjurens omblandning innehåller organiskt material och mineraljord. Genom sin särpräglade biologiska aktivitet blandas mineraljord kontinuerligt med organiskt material vilket gynnar vittring, förnans nedbrytning och växtnäringsämnenas recirkulation samt ger en för växterna och rotsystemen bra markstruktur.

( Hämtad: 2012-03-19 http://www-markinfo.slu.se/sve/mark/jordman.html).
www.ne.se