Naturkunskap och teknik i förskolan

Hur arbetar era VFU förskolor med naturkunskap och teknik?

Ämnesteoretisk redogörelse för naturfenomenet

Känsel kan upplevas genom värme, tryck, beröring, kyla eller smärta. Dessa känselupplevelser registreras i hud, muskler, senor, leder och i inre organ. Genom nervbanor skickas impulser till hjärnan och först när impulsen/informationen når känselcentrum i hjärnan blir vi medvetna om upplevelsen. På huden finns det speciella receptorer som kallas känselkroppar och dessa finns i vår hud (läderhud). Känselkropparna är inte jämnt fördelade över vår hud utan varierar mycket vilket leder till att vår hud är olika känslig på olika ställen. På ryggen t.ex. finns det få känselkroppar medan t.ex. på våra fingertoppar (har mer än 10 000 känselkroppar) och näsa har vi många känselkroppar och de sitter tätt vilket då gör att vi är mer känsliga på de ställena. Läpparna är mycket känsliga för beröring och små barn använder sig ofta av de känsliga läpparna för att utforska nya föremål genom att stoppa dem i munnen. I kroppen har vi olika sorters känselnerver. Beröring och tryck leds i samma nervbanor medan smärta, värme och kyla leds i andra. Känselkropparna som sitter inne i kroppen sitter mycket glesare än ute på huden. Om jag känner en känsla någonstans på höger sida av min kropp så registreras detta i vänster hjärnhalva vilket beror på att nervbanorna korsar över i ryggmärgen till motsatt sida. Smärta är en obehaglig känsla och dess upplevelse fungerar som en varningssignal för att skydda kroppen. Det är tack vare reflexer som gör att vi drar undan t.ex. handen om vi lägger den på en varm platta som då förhindrar att vi skadas allvarligt. 

Huden är kroppens största organ och har en yta på cirka två kvadratmeter och väger ungefär 3 kg. Den har en fantastisk förmåga att ständigt förnya och reparera sig själv. Huden är kroppens yttersta lager och består av miljontals celler. Den fungerar som temperaturregulator och hjälper kroppen att hålla 37 grader. Huden utgör även ett skyddande organ emot yttre skador av olika karaktär, t.ex. värme, köld och ljus. Den skyddar även ifrån bakterier, lagrar vätska och fetter samt fungerar den som ett stort sinnesorgan som vi känner med.
Huden består av överhud, läderhud och underhud. Överhuden är den som vi ser och den delen av huden som är motståndskraftig emot nötning. Den består av flera lager tätt liggande celler i det allra yttersta lagret i överhuden det s.k. hornlagret finns inga levande celler. Hornlagret består av tunna lager av platta, döda och helt förhornade celler, vilket består av keratin och det är keratinet som gör de skyddande egenskaperna i vår hud.   På olika ställen på kroppen är överhuden olika tjock beroende på hur hårt vi sliter på den, t.ex. har vi tjock överhud på fotsulor (kan vara över 1 cm tjock) och handflator som utsätts för mycket nötning. På ögonlocken (endast 5 mm tjockt) och i armhålorna är huden mycket tunn, ungefär som en sida i en bok. Överhuden innehåller små korn som kallas pigment eller melanin. Pigmentet skyddar ifrån solen skadliga ultravioletta strålar. Mörkhyade människor har mer pigment än de som är ljusare i hyn. När solen träffar vår hud bildas det mer pigment för att skydda huden ifrån de skadliga strålarna och huden blir mörkare och vi blir solbrända. De flesta människor har födelsemärken och det beror på att mycket pigment har samlats på en liten yta i huden, det samma gäller för fräknar. När vi solar blir fräknarna fler. I överhuden finns inget blod så när vi skadar oss och får ett sår som blöder går de ner i nästa hudlager, läderhuden. Läderhuden ligger under överhuden och är mycket tjockare än överhuden. Den innehåller elastiska fibrer som gör att huden blir elastisk. När människan åldras, eller solar för mycket, minskar mängden elastiska fibrer och huden blir slapp och rynkig. Djupare ner i huden övergår läderhud till underhud. Underhuden är olika tjock beroende på om människan är smal eller tjock då underhuden består av porös bindväv och fettceller.
På huden har vi tunna hårstrån som sticker upp ur små gropar i huden. Groparna kallas hårsäckar och längst ner vid varje hårsäck finns en hårlök. Det är från hårlöken som håret växer. Vid varje hårstrå sitter också en liten påse med fett, vilket kallas för talgkörtlar. Fettet från talgkörtlarna gör huden smidig. Huden hjälper kroppen att hålla sig varm, om vi blir för varma öppnar sig små hål i huden och släpper ut svett. Svetten tar med sig värme från kroppen och vi blir avsvalkande. Dessa små heter porer. När vi fryser är det små muskler under huden som arbetar för att göra oss varma. Då stängs porerna och släpper inte ut någon värme. Varje människa har ett alldeles eget mönster i huden på finger topparna. Det syns tydligt när man gör fingeravtryck.
Till huden hör också naglarna, fast de är hårda. De skyddar fingerspetsarna. Eftersom naglarna är hårda kan vi avgöra mer exakt hur hårt vi griper tag i något.

Referens:
www.1177.se (2012-02-03)
Edqvist, L. & Andréasson, B. (1996). Biologi – människokroppen. Natur och kultur: Stockholm.
Forslind, B. (1998) Hår, hud och naglar. En tillämpad introduction. Studentlitteratur: Lund.
Dahlström K, Headde L, Johansson M, Hussain R (1982). Din kropp. Biblioteksförlager AB: Stockholm.
Parker, S.(2009). Stora boken om människokroppen – så fungerar våra fantastiska kroppar. Replik in Sweden AB: Viken.

Idag har jag lärt mig att..

Fotosyntes är den process hos gröna växter vid vilken kolhydrater bildas av koldioxid och vatten med soljuset som energikälla. Under processen frigörs syret. Fotosyntesen sker alltså under solljusets medverkan och möjliggörs av bladens gröna färgämne,klorofyll. Andningen och vattenavdunstningen regleras genom ett stort antal klyvöppningar i den hudvävnad som täcker bladytan.

Jag har även läst mig till att vi människor behöver fotosyntesen för att kunna överleva eftersom växter är nödvändigt för vår näringskedja ska fungera. Utan växer hade det varit många djur som inte hade överlevt samt fotosyntesen spelar även roll i vattnets kretslopp. 


Nu sitter jag och funderar på hur man ska få föregående text i ett anpassat språk så barnen på förskolan kan skapa sig en förståelse för fotosyntesen. 


Ha en mysig kväll :)

Min handledare är positiv!

Berättade för min handledare smått om vårt projekt och vad det handlade om.
Fick en positiv reaktion och arbetslaget ser verkligen fram emot uppgiften.
Sa dock att upplägget inte är helt färdigställt än och hon vill ha mer infromation
direkt när vi är klara med planering för hon är nyfiken.

Känns bra när arbetslaget gillar det man tänker göra med barnen. :)

Ett test innan vi provar i verksamheten.

Vi börjar med att såga itu en pet flaska.

Pojken fyller flaskan med jord.

Flickan planterar blomman i pet flaskan.

Pojken vattnar växten innan flaskan stängs.

Pojken tejpar ihop flaskan

Flickan hjälper också till att tejpa.

Så här blev resultatet.

Medans barnen planterar blomman så diskuterar de om blomman kommer överleva eller dö i flaskan. Flickan tror blomman kommer dö i flaskan för den kommer inte få något vatten. Pojken tror blomman kommer och bli stor i flaskan så flaskan kommer att går sönder. Så nu återstår det att se vad som händer med blomman i flaskan.

Tips som vi kan använda i vårt tema

Jag satt och tittade lite på vad man skulle kunna använda för att kunna berätta om fotosyntesen för barnen. Det jag hittade var en liten sång men även en berättelse. Detta är kanske något som vi skulle kunna använda oss av?

Sången: Skulle vi kunna använda oss inom ämnet klorofyll. Detta skulle kunna passa bra under lärandetillfället för att få in ytterligare en dimension på det hela.

Kalle Klorofyll melodi: O, my darling
1. Lilla bladet, lilla gröna, det är en fabrik så bra.
Utan rök och utan avgas, vi är glada att den ha.

2. Han som jobbar i fabriken heter Kalle Klorofyll.
Han ger trädet av sin näring, och av syre luften fylls.

3. I fabriken finns receptet och det låter ju som så,
tag en nypa utav solsken, luft och vatten fylles på.

4. Vi kan koka, vi kan röra, vi kan baka om vi vill
men från bladet får vi maten, som vi sedan blandar till

5. För i bladet där finns Kalle, våran Kalle Klorofyll.
Det är han som har receptet på hur meten kommer till.

Jag hittade även denna berättelsen.
Man kan säga att växterna gör sin egen ”mat” genom fotosyntesen. Ett enkelt sätt att förklara fotosyntesen är att använda liknelsen med kocken Klorofyll. Berätta för barnen att i varje blad finns det en kock som lagar mat med ingredienserna vatten och luft (koldioxid) på sin spis solen. Maten som han lagar är olika sorters socker. Kocken får rester över i köket som slängs ut i igen och det är syret. På hösten så stänger köket när alla bladen ramlar av. Spela teater för de yngsta barnen om hur fotosyntesen går till och låt barnen möta kocken Klorofyll i skogen eller på ängen blad alla växterna. Låt eleverna få smaka på olika sorters socker som kocken har lagat, till exempel strösocker, skivade morötter, palsternacka, potatis salladsblad. Prata med dem om att det finns olika sorters sockerarter. De äldre eleverna kan göra egna teaterpjäser om kocken Klorofyll och fotosyntesen.

Val av naturfenomen

Efter vidare funderingar kring vårt arbete med känsel har vi bestämt oss för att göra ett känselmemory. Syftet med uppgiften är att försöka få barnen att fundera kring vår känsel. I Läroplanen för förskolan står det att ”förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap”.

Vi planerar att utföra vårt känselmemory på följande sätt:

Vi har tänkt lägga liknande saker, med samma yta, i två icke genomskinliga påsar. Barnen skall sedan få stoppa ner en hand i varje påse och försöka hitta två saker som känns likadant. Exempel på saker i påsarna skall vara något mjukt, hårt och spetsigt och att sakerna skall vara i kontrast till varandra för att barnen skall kunna känna skillnad. Det är i det här momentet som vi anser att vi tar hänsyn till kreativitet och lek. I Läroplanen för förskolan står det att barnens lek är viktig för deras utveckling och lärande.

Vi har även funderat på att använda oss av en hårfön för att baren skall få känna skillnad på varm och kall luft. Ytterligare ett moment för att få barnen att känna skillnader är att vi skall ”peta” på barnen på olika ställen på kroppen med en tandpetare. 

Frågor att ställa till barnen innan och/eller under tiden vi genomför vår uppgift.

·         Vad är känsel?

·         Varför tro du att vi känner varmt och kallt?

·         Hur känns det? (när vi blåser varm och kall luft)

/Basgrupp 1A