Allemansrätten tryggar allmänhetens tillgångar till naturen. Allemansrätten är en unik möjlighet för oss att kunna röra sig fritt i naturen. Men med rätten finns även krav på hänsyn och varsamhet som vi måste ta hänsyn till som till exempel natur och djurliv, mot markägare men även mot andra människor i naturen. Vi måste visa hänsyn mot omgivningen och vara rädda om andras egendom. Tack vare allemansrätten kan alla röra sig fritt i den Svenska naturen. Men det finns vissa saker som man måste tänka på när man är ute och vandrar, campar, klättrar, plockar blommor eller gör något annat i naturen.
Allemansrätten är en unik möjlighet att röra oss fritt i naturen. Med rätten följer också krav på hänsyn och varsamhet – mot natur och djurliv, mot markägare och mot andra människor i naturen. Allemansrätten är inskriven i en av Sveriges fyra grundlagar (2 kap. 15 § regeringsformen). Men allemansrätten är ingen lag och det finns heller ingen lag som exakt definierar den. Däremot omges allemansrätten av lagar som sätter gränser för vad som är tillåtet. Detta gör att det inte alltid går att ge exakta besked om vad som är tillåtet att göra i naturen. Allemansrätten kan tolkas i domstol, men rättsfallen som rör allemansrätten är få.Vi betraktar ofta allemansrätten som ett kulturarv, och ibland till och med som en nationalsymbol. Allemansrätten är något unikt som vi skall vara glada och tacksamma över. Den ger oss friheten att vistas ute i naturen utan detaljerade regler. Begreppet allemansrätt uppstod på 1940-talet då en utredning gjordes för att underlätta för folk i tätorter att komma ut i naturen. Allemansrätten har dock rötter i medeltiden då man hade rätt att valla djur i skogen, plocka bär, svamp och nötter för egen konsumtion osv.
Bad, båt och is
Allemansrätten gäller både på land och vatten. Man får bada vid stränder, åka båt nästan överallt, förtöja samt övernatta något dygn i båten. Kraven på hänsyn mot omgivningen är detsamma som på land. Inte störa – inte förstöra! Som båtfarare ska du visa gott ”sjömanskap” och känna till regler och föreskrifter som gäller för de vatten man färdas på. Man får gå i land, bada, ankra och tillfälligt förtöja vid strand som inte tillhör tomt, eller som är skyddat för fågelliv eller annat. Tomt är det område närmast ett hus där de som bor ska kunna känna sig ostörda. Det är risken att störa som avgör hur nära ett hus du kan uppehålla dig. Det finns inga regler om minsta avstånd. Inte heller finns någon regel för hur länge du får ligga för ankar på samma plats. Man brukar tillämpa samma princip som för tältning - något enstaka dygn. Det som avgör är risken att störa markägare eller boende. Om du har tänkt att ligga för ankar eller förtöjd längre tid vid någon annans strand behöver du fråga markägaren om lov. För att ha en husbåt liggande vid stranden (även den egna stranden) längre tid kan det vara nödvändigt med dispens från strandskyddet. Du kan ansöka om dispens hos kommunen. Att tillfälligt förtöja eller bada vid en brygga som ligger utanför en tomt finns det inget förbud mot. En förutsättning är naturligtvis att den som äger bryggan inte blir hindrad från att använda sin brygga.
Cykling
Att cykla i naturen är härligt och enligt allemansrätten får du cykla både i naturen och på enskilda vägar. Men tänk på att inte cykla över tomt, plantering eller mark som lätt kan skadas. När mancyklar i närheten av ett hus är det viktigt att ta hänsyn. De som bor i huset ska kunna känna sig ostörda. Hur nära huset man kan cykla beror på hur stor risken är att störa. Man får inte cykla Över planteringar, exempelvis trädgårdar, plantskolor, parkplanteringar, skogsplanteringar och andra liknande känsliga områden och annan känslig mark, exempelvis åkrar med växande gröda. Att cykla på enskilda vägar är tillåtet. Markägare får inte sätta upp skyltar som förbjuder cykling. Det finns inget allmänt förbud att cykla på motionsspår och vandringsleder. Men de är anlagda för dem som går eller springer. Därför måste du ta det lugnt och räkna med att de som springer eller går har företräde.
Eldning
Man får göra upp eld i naturen under säkra förhållanden. Lägerelden sätter krydda på vårt friluftsliv, men den skapar också oro bland markägare. Skog för stora värden brinner upp varje år på grund av slarv med lägereldar. Det är viktigt att välja en plats för elden där det inte är risk att den sprider sig eller skadar mark och vegetation. Grus eller sandig mark är lämpligt underlag. Mossa, torvmark eller jordig skogsmark är mindre bra. Där finns inte bara risk för att elden lätt kan sprida sig. Den kan också ligga och pyra nere i marken för att senare flamma upp. Elda inte direkt på - eller alldeles intill – berghällar eller större stenblock! De spricker sönder och får sår som aldrig läker. Man får ta nedfallna kottar och löst liggande pinnar och grenar på marken som ved till elden. Men det är inte tillåtet att hugga eller såga ner träd eller buskar, eller att ta ris, grenar eller näver från levande träd. Det är heller inte tillåtet att använda vindfällen som ved. Om det finns skäl för stor brandrisk kan det bli eldningsförbud. Exempelvis vid torrt väder. Det är länsstyrelsen eller kommunens räddningstjänst som utfärdar eldningsförbud. Då är all öppen eld förbjuden, även eldning i iordninggjorda eldstäder. Man får använda kolgrillar eller små fältkök med öppen låga även under eldningsförbud, om du är försiktig.
Enskild väg
Enskilda vägar är viktiga för friluftslivet och allemansrätten. Genom enskilda vägar kan du enkelt nå badsjöar och fiskevatten, bärmarker och smultronställen. Motortrafik kan medföra stort slitage på en enskild väg. Därför får vägens ägare bestämma om trafik med motorfordon ska förbjudas på vägen. Men ägaren kan inte förbjuda någon att gå, cykla eller rida på vägen, såvida inte vägen skadas. Om markägaren bestämmer sig för ett förbud ska detta skyltas med vägmärke eller på annat tydligt sätt. Det kan vara en bom över vägen, men den bör kompletteras med vägmärke för tydlighetens skull. Även en hemmagjord skylt måste respekteras.
Hundar i naturen
Ta gärna med hunden i naturen. Men för att skydda djurlivet är kraven på hundägarna stora. Under tiden 1 mars till 20 augusti måste man hålla hunden under extra stor uppsikt när man är ute i naturen. Detta framgår av paragraf 16 i lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter. Där står att hundar ska hindras från att springa lösa i marker där det finns vilt. Lagens syfte är att skydda de vilda djuren under den mest känsliga tiden när djuren får sina ungar. De marker som lagen syftar på är praktiskt taget all naturmark, även större parker och liknande.
Jakt och fiske
Varken jakt eller fiske ingår i allemansrätten. Men allemansrätten har ändå stor betydelse för både jakten och fritidsfisket. De hör till våra vanligaste fritidsaktiviteter. Omkring en miljon svenskar fiskar och fler än 320 000 jagar på sin fritid.
Klättring
Klättring en självklar del av svenskt friluftsliv och enligt allemansrätten får man klättra året runt. Som klättrare är det ändå bra att känna till att det finns vissa moment i klättringen som kräver att man visar särskild hänsyn mot djur och natur. För sin egen skull och för att de fina och många gånger ovanliga klippmiljöer man vistas på och i ska bevaras på bästa sätt. Under våren häckar fåglar på klippavsatser och i skrevor. I vissa fall kan bara en liten störning innebära att fågelungarna inte överlever. Det är därför både viktigt och man respektera eventuella restriktioner. Om det inte finns några restriktioner måste du ändå avbryta klättringen och avlägsna dig när du märker varningsrop eller andra tecken på att häckande fåglar blir störda.
Motortrafik i naturen
Naturvårdsverkets arbete med terrängkörningsfrågor följer bland annat syftet med terrängkörningslagen. Det innebär att skydda olika intressen såsom mark och vegetation, friluftsliv, djurliv, renskötsel, jordbruk och skogsbruk mot störande och skadande terrängkörning. Husvagn och husbil får stanna på rastplatser. Rastplatser är främst tänkta för tillfällig rast och vila. Grundregeln är att du får stanna i högst 24 timmar med husvagn eller husbil.
Vattenskoter: Körning med vattenskoter orsakar störande buller i en fritidsmiljö där tystnad blir allt mer sällsynt. Vattenskotrar kan också skada växt- och djurliv. Terrängkörning på barmark: Så kallade stadsjeepar och andra 4-hjulsdrivna terränggående bilar har varit den starkaste trenden inom bilvärlden under senare år. I Sverige får de inte visa sina färdigheter i terrängen. Någon motoriserad allemansrätt har aldrig funnits.
Snöskoter i terrängen: Körning med snöskoter i snötäckt terräng är i grunden tillåten, men det finns vissa begränsningar enligt terrängkörningslagen. Körning kan också regleras enligt annan lagstiftning, till exempel lokala trafikföreskrifter.
Organiserat frilufsliv
Organiserat friluftsliv som exempelvis naturturism är möjligt tack vare allemansrätten. Allemansrätten är knuten till den enskilde individen, inte till grupper. Därför har arrangörer av organiserade aktiviteter i naturen ett särskilt ansvar. Reglerna i Miljöbalken är till för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller andra besvär. Det finns därför höga krav på dig som använder naturen för organiserad verksamhet. Det handlar om att ha god kunskap om allemansrätten. Du behöver också informera deltagarna om vad som gäller.
Orientering och geocaching
Man kan gå eller springa nästan överallt i naturen. Med markägarens tillåtelse kan man också placera ut kontroller och geocacher (en slags ”skatt”) i skog och mark. Men, det finns vissa undantag för att inte störa och inte förstöra. Orientering och geocaching förutsätter kontroller och cacher att söka upp. Det innebär att föremål, som inte naturligt hör hemma i naturen, placeras ut. Om man skulle hårddra detta, betyder det nedskräpning, vilket förstås inte är rätt varken enligt allemansrätten eller miljöbalken. Men, så länge som markägaren har gett sitt tillstånd och någon är ansvarig för kontrollerna och geocacharna bedömer Naturvårdsverket att de positiva erfarenheterna överväger de negativa. En annan lösning som vissa skolor valt är att måla ut små märken på till exempel ett träd eller en sten i stället för de traditionella orienteringskontroller. För det behövs också markägarens tillstånd. Det är bra att tänka på att cacher och färg inte ska innehålla gifter eller annat som kan skada växter och djur och att när verksamheten upphör behöver den ansvarige plocka bort efter sig.
Plocka blommor, svamp och bär
Man får fritt plocka blommor, bär och svamp i naturen. Men var uppmärksam på att vissa växter är fridlysta och därför inte får plockas. Särskilda regler gäller i nationalparker och naturreservat. I lagen räknas de växter upp, som är förbjudna att plocka utan markägarens tillstånd. Lagtexten är ålderdomlig och måste ibland tolkas med sunt förnuft. Mossor och lavar finns inte med i lagtexten, men får antagligen plockas - dock inte i stora mängder och till försäljning. Klart är att du inte får hugga ner eller på annat sätt skada växande träd. Buskar nämns inte i lagen, men att exempelvis ta en enbuske är knappast tillåtet. Att knacka loss sten ur berg eller hugga in sitt namn i berghällar är inte tillåtet.Sten finns med i lagens uppräkning av sådant som inte är tillåtet att ta i naturen utan markägarens medgivande. Enstaka mindre stenar borde du ändå kunna plocka med dig utan att det anses som brottsligt.
Fridlysning innebär oftast att en växt- eller djurart är helt fredad – man får inte plocka, fånga, döda eller på annat sätt samla in eller skada exemplar av arten. Man får i många fall inte heller ta bort eller skada artens frön, ägg, rom eller bon. Det gäller även om djuret eller växten är på sin egen tomt.En del fridlysta växter får inte plockas alls. I andra fall kan fridlysning av en växt innebära att man får plocka en bukett till sig själv, men att det är förbjudet att gräva upp den med rötterna eller plocka den för försäljning.
Vilt växande bär och svamp tillhör markägaren så länge de står på rot eller sitter på riset. Men markägaren får inte hindra någon från att plocka dem på marker där allemansrätten gäller. Man kan inte åberopa allemansrätten som skäl för att markägaren ska ta särskild hänsyn till bären vid exempelvis skogsskötsel.
Ridning
Du får rida fritt i naturen, eftersom ridning ingår i allemansrätten. Men med tanke på risken för markskador är det viktigt att noga välja väg och undvika mjuka marker som lätt kan skadas. Det är alltid bra att fråga markägaren om lov och särskilt om man planerar att rida regelbundet i ett visst område. Extra viktigt är det när man arrangerar organiserad eller regelbunden ridning på annans mark. Då har man som arrangör ett särskilt ansvar. Man måste även anmäla samråd hos länsstyrelsen om sina ridarrangemang kan skada marken. Det finns en hel del som ryttare kan göra för att minska risken för markskador och konflikter. I första hand måste man undvika plantering (gräsmattor, plantskolor, parkplanteringar och liknande) och åkermark. I dessa områden är det förbjudet att rida.
Stängsel och skyltar
Man har rätt att vistas i naturen oberoende vem som äger marken. Det är allemansrättens grund. En markägare får därför inte sätta upp stängsel för att stänga ute människor från mark där allemansrätten gäller. Länsstyrelsen kan kräva att en markägare ordnar en genomgång om ett djurstängsel hindrar allmänheten att nå viktiga friluftsområden. Det kan exempelvis vara en stätta eller grind eller lägga en spång över ett hindrande dike. Du har rätt att passera över stängsel för att nå mark där allemansrätten gäller. Markägaren kan bli tvungen att riva ett stängsel om det är uppsatt enbart för att hindra allmänheten. En del markägare sätter upp skyltar för att stänga ute allmänheten. Det kan vara skyltar av typen "Privat mark", "Ej obehöriga" och liknande. Kommunen måste ge tillstånd om en skylt av detta slag ska sättas upp. Allmänheten ska kunna vistas i områden för friluftsliv.
Tältning
Man får tälta något enstaka dygn i naturen. Tänk på att inte störa markägaren eller skada naturen. Välj att slå upp tältet på tålig mark och inte i använd betesmark, jordbruk eller plantering. Tältplatsen får inte ligga nära boningshus. Att tälta med ett par, tre tält under något dygn ingår i allemansrätten. Om ni däremot tältar i stora grupper med många tält behöver du be markägaren om lov. Då är risken för markskador och sanitära olägenheter större.
Tätortnära natur
Allemansrätten ger oss möjlighet att röra oss med stor frihet i naturen. Det gäller både i tätorten och på landet. I tätortsnära miljöer vistas många människor samtidigt, ibland på trånga ytor med mycket trafik och få platser att till exempel jogga eller promenera med hunden. Här blir allemansrätten extra viktig. Den kan ge en frizon från buller och trängsel. Den ger förutsättning för naturkontakt utan att människor måste ta sig ifrån tätorten. Det är viktigt att ta hänsyn till allemansrätten i tätortens grönytor. Då kan såväl konflikter som slitage undvikas. Med hjälp av allemansrätten kan alla samsas om de ibland begränsade gröna områden som finns inom och nära tätorterna. Kommunen kan införa lokala ordningsföreskrifter. Där sådana finns begränsas allemansrätten. Det kan innebära att det till exempel inte är tillåtet att cykla eller rasta hunden i en park. Allemansrätten gör det helt enkelt lättare för oss alla att på ett hänsynsfullt sätt vara i och bevara oaser av natur i tätorten! Så länge vi tar hänsyn till allemansrättens grundtanke – inte störa, inte förstöra – är det naturligt att färdas och vistas i naturen även inom tät bebyggelse.
Publicerat av: Åsa Lundberg
Referenser
http://www.naturvardsverket.se/Start/Friluftsliv/Allemansratten/ (Hämtad 2012-03-27)
http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-8161-6.pdf (Hämtad 2012-03-27)
http://www.internetjuridik.com/ovrig-juridik/allemansratten/71-inledning-till-allemansratten.html (Hämtade 2012-03-27)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar